Åka buss!

På tal om det här inlägget om att åka buss, så hittade jag ett gammalt utkast från vintern 2015 i bloggen. Redan då okte vi buss till föris, fast då från Slottsstaden till V hamnen. Tydligen var det lite samma scenario då som nu, alltså väldigt kul att åka buss 🙂 Då åkte vi desto längre och jag hade sedan nästan en halvtimmes promenad till jobbet när jag väl hade lämnat av barn och vagn. Nu åker vi utan vagn och min promenad är på strax under tjugo minuter från föris till arenan.

Jag tillhör den stora skaran av människor som inte vågar cykla när det är snö och halt ute. 2010 gjorde jag en kalasvurpa en tidig vintermorgon i december. Ingen hjälm hade jag såklart (dumt), men det gick ganska bra ändå bortsett ett skrapat knä, trasiga byxor och ett styre i magen vilket resulterade i magont några dagar. Men det skrämde mig, så efter det vågar jag inte cykla när det är halt. Speciellt inte med en unge bak på cykeln.

Så för någon vecka sedan när det äntligen blev vinter i Skåne åkte jag och Kasper buss till föris. Det var ganska mysigt, så idag gjorde vi en repris på begäran av tvåfotingen. Det är nämligen väldigt spännande att åka buss, iaf när man snart är två år gammal och sitter i en vagn.

Först måste man ju gå till bussen, och då finns det massa kul att titta på. Folk som skrapar rutan, sopbilar och annat. Att sedan vänta på bussen och skrika ”Åka buss!” trettiosju gånger innan bussen kommer kräver ju en del energi. Sedan åka buss i tio minuter, och då säga ”hejdå bilen” till varenda liten bil som kör förbi. När vi kommer till Kockums går vi av bussen och ropar då såklart ”hejdå bussen” tretton gånger. Sen ska vi gå igen, ca 10 minuter, förbi en byggplats och DET är spännande. Lyftkranar, lastbilar, grävare och andra maskiner gör morgonen till bästa stunden på dagen för Kasper. När vi äntligen är framme på föris är han så uppspelt av allt att han springer rakt och in och tjatar på fröken om bilar och bussar ❤

Mamman däremot, är ganska slut, och beger sig vidare mot jobbet. Ytterligare 30 minuters promenad. Denna stund dock i total tystnad vilket är som balsam för öronen…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s